Min uttalat dåliga teknik- och datorkarma tog sig tydligen ton. Det tog ett tag innan jag upptäckte att senaste inlägget var uttryckt i en lång spalt av små resväskor och blommor, gulliga nallar osv, sett genom den andra webläsaren. I ett försök att ändra typsnittet från webdings till times försvann sista delen av andra stycket, till min stora förtret eftersom jag ju inte minns vad där stod. Att ytterligare rumphugga denna ännu väsenlösa blogg genom att radera den odugliga posten vore ju som att hälla in flyttgröten genom brevinkastet genom valfri bostadsrätt ute i dockan, eller hm kanske inte, men det kunde jag ju hur som helst inte göra. Nu iaf hjälpligt åtgärdat.

Hur var det med den där ullschnitzeln?

Jag läser om D-vitaminer på nätet och att D-vitaminen från D-vitaminberikad mjölk utvinns från fettet i fårull. Livsmedelsverket: "Fettet exponeras för ultraviolett ljus så att D-vitamin bildas på samma sätt som i huden. Därför har det samma form som det D-vitamin som finns i maten och används i kroppen på samma sätt." Undran: vad anser veganer om fårullsfettvitaminer? Nu är ju förvisso inte mjölk aktuellt, men finns det andra från fårull D-vitaminberikade veganska produkter, eller är dessa att betrakta endast som would be-veganska?

Nå, D-vitamin är alltså, som ovan antytt, det vitamin som bildas av kolesterol i huden när man vistas i solen (enligt hörsägen kan man få till skott sin dagliga dos om man låter sig väl steka 20 minuter på varje sida en solig sommardag, öh naken då). Man kan även utvinna det ur kost såsom fisk, ägg, bladgrönsaker, svamp och div. berikade mejeriprodukter. D är ett fettlösligt vitamin som är bra för skelettillväxten (<3), immunförsvaret, motverkar muskelsvaghet, cancer, depression och dålig datorkarma (?_?).

Elementärt alltså: man ha anledning att misstänka att man under vintermånaderna löper viss risk D-vitaminbrist, och kan tolka sin vinterledsnad som ett symptom av detta! Varande en vän av solsken sitter jag i detta nu med en burk D-vitamin tryckt till min ymniga barm. Hade jag varit poetiskt lagd hade jag skrivit en dikt om solstrålar i pillerform på burk, men som tur är är jag inte det utan snarare lagd åt hållet dryg och nördig gubbhumor, varför jag ritat ett får. Det heiter Cholecalcifårol, den du, vitsig! (om jag hade haft dålig smak hade jag tillagt men den kallas för R2D2).

Rubiks kerub

Jag har redan dött litegrann av pretto-halten i att ha en egen blogg, och fastän den bara hunnit bli några dagar gammal har jag nog redan utvecklat någon form av allergi gentemot den så att jag får kraftiga utslag och exem varje gång jag går in för en uppdatering.
Men till min oförställda förtjusning upptäckte jag att någon varit så omtänksam och på youtube lagt upp ett av favvoklippen från en av min barndoms absoluta favvofilmer. Sålunda har jag härmed glädjen att lotsa eventuella besökare vidare till detta korta klipp av solskensdamm och tussilago.