3. Wasabi (wasabia japonica)

Upptäckte att det rådde viss allmän förvirring om vad wasabi är för någonting. När jag hört allehanda teorier och spekulationer, från havsalg till nöt, kände jag att det är min plikt, i egenskap av naturnörd, att räta ut alla dessa frågetecken!



Wasabi (Wasabia japonica, Cochlearia wasabi eller Eutrema japonica) tillhör familjen Brassicaceae (senaps- och kålväxter) och är släkt med vår svenska pepparrot*. Till skillnad från pepparroten, som lätt blir ett ogräs, är wasabiplantan mycket svårodlad och ömtålig. Wasabins stam kan bli ungefär 15 cm hög och omkring 4 cm tjock, inklusive blad blir plantan upp emot 60 cm hög och bred. Bladen och stjälkarna är extremt ömtåliga och bryts lätt, vilket hämmar eller t o m stoppar plantans tillväxt periodvis. Allt eftersom stammen växer, trillar de understa bladen av (tänker mig som elefantfot och yuccapalm). Sprider sig med frön och stickskott. Wasabin är kräsen vad gäller växtförhållanden och trivs bara i fuktigt klimat i temperaturer mellan 8 - 18 °C. En planta behöver växa från 18 månader och upp emot 3 år innan den är redo att skördas. Växer och odlas främst i Japan och Nya Zealand, den finaste wasabin i rinnande vatten, men går även att odla i jord förutsatt att man har stort tålamod och rikligt med kompost.

_____
* precis som på pepparrot är det stammen och roten av wasabiplantan man använder i matlagning. Se upp för fuskwasabi i butiken, kan vara pepparrot med karamellfärg, tydligen är smakskillnaden inte jättestor, wasabi ska vara starkare, men här ska jag verkligen inte utge mig för att vara någon finsmakare. Färsk pepparrot är inte alls dumt!

Loppis

I lördags tog Orpon och fruktpartyt med mig på loppis där jag samlade på mig allehanda skräp och krimskrams. I bråten bland mjukiströjor och gamla böcker hittade jag en svart skinnportfölj med mässingslås. En oemotståndlig accesoar! Visst skrammel och rummel när man skakade väskan tydde på att den inte var tom! När vi bad en funktionär öppna väskan visade det sig att ingen kunde kombinationen till låset, varför de nästan skänkte bort den gratis.




OMG! Det finns bara 1000 möjliga kombinationer! VAD kan den innehålla? Snöre? Ett testamente? Räkningar? Remsor av tapet och vaxdukshäften? Porr? En liten vacker sten? Med portföljen i ett fast grepp lämnade vi loppisen och satt sedan i fruktpartys kök och provade igenom kombinationerna. Spänningen låg tät i rummet. Hur lång tid skulle det ta? Fanns det öht en rätt kombination? Tänk om låset var trasigt. Tänk om man missade och rattade förbi just det rätta numret. Tänk om tänk om.

Men så flög låset upp med en liten smäll och under några dramatiska sekunder rattade jag in samma siffror på det andra låset och naturligtvis var det samma kombination där! Det var med bävan vi öppnade locket och fann... två dartpilar, ett soft air "secret gun", någons gamla avlagda fotbollsskor och inuti en av dessa en sovande skanky fluffymjukisgrej. Vilken skatt!!




Efter detta spänningsklimax tog vi oss en tur ut till soptunnan där ett nytt hem röjdes för väskans innehåll. Kvar har jag nu en svart skinnportfölj innehållandes endast ett secret gun. Funderar som bäst på vilket tyg jag ska klä om väskans insida med för att piffa upp den och förse den med de lämpliga hemliga fack som sig bör. Återkommer med dokumentering när valet är träffat mellan grön biljardfilt, röd sammet eller brun tartan.

London

Förra veckan var jag i London. Där var det vår. Det var fantastiskt fint, gräs och påskliljor osv. Fick mig att minnas att jag har en blogg som jag borde underhålla, meddelar härmed att det inom kort kommer ny berikande flora. Jag riktigt hör för min inre hörsel hur sidans två läsare jublar av växtintresse och entusiasm. Men ja, det är märkligt och ganska tråkigt hur snabbt semestern faller av en i stora stycken när man kommit hem igen. När tidningshögen och posten under dörren är bortstädade, väskan uppackad och det sista av Londons svarta luft utsnutet är det som om man aldrig varit borta.

Wiimote-tårtan

Till min stora glädje bjöd Dvärgen in mig till den i egna salonger hållna exklusiva premärspelningen av Let's tap. Då jag inte hade en egen wii-mote att ta med svängde jag ihop en kompensation efter förmåga. Så här såg den ut innan språngmarschen till tåget.



Eftersom jag är romantiker och pragmatiker i en omöjlig kombo behöver jag en dylik ursäkt för att producera en tårta som den här. Jag har fortfarande inte hittat dess make. Malmörestaurangen Brogatans tårtslice för 75 kronor står sig slätt, och faktiskt också den smått legendariska chokladkakan på caféet på Skånegatan på Söder i Stockholm. Om invändnigar finnes, så kom med dem bara! Jag är idel öra. För den stackare som ännu inte blivit gifted a grubby tap följer här receptet:


4 ägg
1,5 dl socker <--röres

200 g smör
200 g marabou mörk blockchoklad <-- smältes

2,5 dl vetemjöl
1 msk kakao
1 tsk bakpulver <-- röres

rör samman alltihop
13 min i 225°
frys in, åtminstone över natten.

till dekoration:
250 g mandelmassa (räcker precis ner över kanterna om man använt en 19 cm-form)
marabous blockchoklad och en klick smör (man vill gärna använda anständig sjuttioprocentig choklad, men den fungerar illa att skriva med)

Vår!

Minsann om man inte vaknade härom dagen med en strimma solsken in genom norrfönstret. Aldrig har man ett säkrare vårtecken, snart nog kommer de Riktiga blommorna så man kan fylla i med lite substans här. Sjyssta lökar är i jorden, har väntat med spänning hela vintern på att de ska sticka opp. Ajöss till rödhakesång om natten, fram för strandskaterop ute till havs och stora sjok av dimma om kvällarna! Eller för att - något jag gärna hade behärskat - tala ur skägget: Es ist Unser in die Lufte, bald kommt die Löwen und die Bären

2. Snödroppe (galanthus nivalis)

är den bäst kända arten i snödroppssläktet i familjen amaryllisväxter, blir cirka 15 cm hög, blommar januari till februari i den norra tempererade zonen. Blomman är vit med 6 kronblad. De tre yttre kronbladen är större än de tre inre. Snödroppen är som alla arter i släktet en lökväxt. (wikipedia.org)