Svd 5 september

King rat

Det var längesedan Modest Mouse pockade på min uppmärksamhet, men här är de nu alltså med en ny fantastiskt fin musikvideo där Isaac Brock tagit steget från skäggig sjöman till vårtig val, som med cigarren i mungipan kryssar fram över havet med sitt plåtskepp. Sådant animerat jag gillar mao. Och till och med lite moralkakor och politiska budskap, som en bonus, för att inte tala om fiskpinne/pepparkaksgubbe/fabriken i slutet. Jättefint!

Transfer

Det enklaste sättet att ta sig till London från Sverige är som bekant att flyga. Varje gång jag ger mig på detta företag blir jag ännu lite mer motiverad att kvalificera mig till ett bättre betalt jobb (där man hoppeligen också slipper rasistisk pöbel, balloonfajitah) eftersom lågprisbolagen jag flyger med nästan alltid är försenade. Det brukar inte vara så värst lång tids försening, tack och lov, men ändå brukar det vara tillräckligt för att man ska missa det sista praktiska tåget från flygplatsen. För att inte tala om all förbaskad reklam, lotterier, betal-varma-mackor och skit som strömmar mot en från alla håll på billighetsflyg. Ergo, när jag blir stor skall jag bli rik och då skall jag köpa dyra flygbiljetter när jag reser.

För övrigt, när jag skulle åka hem blev jag lide nervös ett tag att jag inte skulle lyckas ta mig till flygplatsen i tid, för det var ett sånt fruktansvärt oväder att regnet som smattrade mot plåttaket överröstade både biljettförsäljare, högtalarutrop och iPod på maxvolym, och stora sjöar av vatten forsade in på perrongen. Blixtar blixtrade som på tecknad film. På perrongen stod ett tåg och bara stod. Det stod där längre och längre och tillslut gick passagerarna av och informationsteveapparaterna talade om att tåget var inställt pga "rain fault". Det var då jag började känna mig orolig och tänkte att kan Skånetrafiken kollapsa för lite väder, så varför skulle inte National Express? Sen laddade skärmen om och felet var ändrat till "train fault", Lol, och naturligtvis kunde National Express och jag kom i tid till mitt flyg no prob. Och lagom till jag kommit hem har det brittiska ovädret också hunnit hit, verkar det. Ikväll befann jag mig nere på Limhamnsfältets högsta kulle just som en blixt klöv himlen med en skräll som inte bara lyste i vitt utan även i blått och rött. Jag visste inte att de kom i färg också. Det var cool.

Tata. Nyligen hemkommen från ännu ett turistbesök i London. Den här gången tittade jag faktiskt på St Paul's cathedral, om än bara från bussfönstret (beviset syns ovan, kupolen till höger). Jaja, maffigt, visst. Somliga säger att jag är en mycket mycket dålig turist. Javisst! Nästan lika dålig turist som öh dålig frekvent bloggare. :C :C :C

Pias Långtidsbröd

Idag har jag träffat Tuttan. Det var mkt längesen. Hon bjöd på Pias bröd, och gav mig receptet! för det kände jag att jag behövde. Det var så enkelt och väldigt väldigt gott. Här äre, receptet:

13 dl mjöl
7 dl vatten
1 pkt jäst
1 msk salt

- rör ihop
- låt jäsa 1 h
- rör mer
- jäs 1 h till
- stjälp upp i form med hög kant

ugn 225° ca 10 min för skorpan
därpå 175° hur länge som helst typ, minst en timme

Det var när hon kommit hit som hon förklarade att det är ett långtidsbröd. Tiden i ugnen var ganska svårdefinierad, man kan gå på långpromenad, eller teater, sa hon. Låter mkt bra, tycker jag. Nu ska jag äntligen skaffa en ugn.

Nu vare dags!

Sagt och gjort.

Få saker får mig på så gott humör som Beverly Hills 90210-introt. Skulle kunna vara McGyver då, eller Luftens Hjältar kanske. Ibland önskar jag nästan att jag kunde bli barn på nytt och återigen finna förströelse och avslappning i TV. Kan med saknad minnas Dr Quinn och tiden när man med spänning följde Skilda Världar och Tre Kronor. För att inte tala om riktigt dimmiga barndomsminnen om Dallas och Lilla huset på Prärien! Solen blänkte i TV-rutan så man knappt kunde se, bilden var kornig och det var varmt och jävligt och man var superlycklig. Frågan är egentligen varför jag slutade titta på TV och utvecklades till en clueless stofil utan koll på någonting väsentligt. Kanske var det datorns intåg i det svenska folkhemmet 1998 som åstadkom en förflyttning från en skärm till en annan. För min del har det visat sig som typ omöjligt att vandra tillbaka, heh, ja förutom våren i Paris då, som till försvinnande stor del spenderades framför M6 Music Hits som med envis upprepning för alltid nötte in en plats i mitt hjärta för Diam's La Boulette.

Igårkväll kom jag för sent på att jag hade det tidiga passet på jobbet, varpå jag kastade mig i säng för att paniksova ett par timmar. Så fort jag lyckats somna ringde det emellertid på dörr. Jag gick ner för att öppna och fann mina grannar stående utanför: en enorm negress med sin olycksbådande pojkvän i släptåg.
- Öh, har du någon mjölk hemma? undrade hon.
Jag förklarade artigt att nej, det hade jag inte (och eh, you've picked a rather late hour to be visiting me, Milford Cubicle).
- Jag tror dig inte! sa hon då.
Nehej. Hon envisades en stund till och sedan fann jag det för gott att stänga dörren och krypa ner i sängen igen. Sov oroligt några timmar, försov mig en aning och var på väg med andan i halsen vid halv fem-tiden. Väl nere på gården insåg jag att jag glömt mina nycklar kvar i lägenheten, sprang uppför trapporna igen bara för att hitta osalig granne i mitt olåsta hem. Vid det laget hade hon hunnit leta igenom mitt kylskåp och mot förmodan faktiskt hittat en liter mellanmjölk. Denna viftade hon nu triumferande med.
- Vad var det jag sa?! Du ljög! Du ljög för mig, du hade mjölk hemma! Det här ska du få för!
Sökte gagnlöst förklara att jag hade bråttom av bara fan till jobbet och att nu fick hon allt gå hem till sig. Detta bekom henne inte, och inte heller hennes pojkvän som fläkte sig i soffan. Jag hade slutligen inget annat val än att lämna dem kvar och gå till jobbet. När jag kom hem i eftermiddags var de inte kvar, tack och lov. Har dock det tidiga passet imorgon också och undrar om jag kommer få sova ostört inatt.

Tada! Dessa har jag bakat åt Min Mamma. Så stor är min kärlek att jag bara ätit upp två av dem, resten väntar ännu orörda i kylen på Den Stora Picknickdagen som infaller imorgon. När citronglasyren var färdigsrörd och spritsad kokade jag årets första nypotatis i redigt med salt och skar upp vitlöksklyftor med rakblad - det enda riktiga sättet - alltmedan paprikan stektes på maxlåga i olivolja, flingsalt och några späda kvistar från min nyplanterade timjan som trivs utmärkt i sin plåtbalja i fönsterkarmen. Det här inlägget är till Orpon istället för äppelskrutt. Nu känner jag att det kan vara nog med aktiviteter för en dag. Natti natt, Baby-Lo.

Flaming iguanas

Ah! Fann en av böckerna om Mad Dog av Erika Lopez i en boklåda för billig penning. Det var ett gött återseende av Tomato, Bark Flammers och hans mustiga terminologi och inte minst författarens geniala illustrationer. Känns som jag skulle kunna citera vilken passage som helst på måfå här, men jag har ett vagt minne av ett tidigare konto där Lopez-citaten regnade tätt. Kan nöja mig med att rekommendera författaren.

Ännu en väska, vaärehär

Den där öronmasken med mjuk lyster lyser fortfarande med sin frånvaro, så hittills har jag suttit inne idag. Annat var det förra veckan. Då stökade jag runt nere i ett bortglömt förråd på en avlägsen adress och fann en gammal dammig och nött kappsäck som jag fyllde med de saker jag hade runt mig för tillfället, vilket råkade vara subversiv propaganda, filosofi, sönderlästa barnböcker, ljus lager och marsipanägg. Åh, det var lycka det. Idag får jag nöja mig med att blogga, meningsfullheten talar till mig. I tungor.

5. Öronmask

För ett par år sedan läste jag en liten notis i tidningen om att man i tyskland låtit en kommité utse tyskans vackraste ord. Tyvärr har jag tappat bort den någonstans bland gasspisarna och ättiksflaskorna och den andra bråten på vinden, men jag minns att det förutom trista hippieord som kärlek och popriktiga som fingertoppskänsla och dylikt var några ganska skojiga som typ ögonblickstjuv och klocktornsurtavla. Som bubblare stod ohrwurm, motsvarande svenskans öronmask men som i Sverige dessvärre inte blivit ett vedertaget begrepp (ännu). En öronmask är en melodislinga man inte lyckas få ur huvet. Googlar man finner man att både bloggare, reklamare och psykologer fascineras av fenomenet och ivrigt luskar i det och söker efter ett sätt att ha ihjäl de arma djuren (utom reklamarna som snarare förfinar sina metoder att plantera dem i folks stackars öron). Min gode vän Stina är så elit att hon fann botemedlet för åratal sedan, nämligen att man trallar dit ett slut på melodin och därpå sätter punkt. Själv önskar jag mest av allt att öronmask inte alls var en kognotiv klåda utan faktiskt en liten medicinskt framavlad symbiotisk silkeslarv man kunde stoppa in i örat för att klappa om ens ömma trumhinnor när snålblåsten har blåst för mycket och för hårt. Som en babbelfisk med en medicinlåda och cognacskagge om halsen. Eller så har jag ont i öronen för att jag inte lyckats stänga av Red Rats Shelly-Ann sedan orponet skickade den för två veckor sedan. Ja, så kan det också vara. Men kanske klagar grannarna snart.

4. Järv (Gulo gulo)

Att reda ut var gränsen går mellan djuren och människorna är i princip lika förvirrande som att dra en gräns mellan flora och fauna. För ett tag sedan var jag i en antikaffär där jag fyndade en fantastiskt fin skolplansch på en järv. Sedan dess har allting bara blivit bättre.



fordom även kallad fjällfräs, vilket är en långsökt nedstigning från tyskans Vielfraß, vilket betyder mångätare och är precis vad järven är en. På sommaren äter den små träd (skott), ägg och gnagare, men på vintern kan den, tack vare sin förmåga att springa ovanpå snön (ja ja, som Legolas), komma ikapp och fälla stora, pulsande byten som renar och älgar. Järven är ett mårddjur som blir 70-90 cm långt plus en kort svans och väger mellan 9 och 17 kg. Cirkumpolär utbredning på norra halvklotet, dess status räknas som starkt hotad i Sverige där man uppskattar att det lever 400-500 exemplar. Överhuvudtaget klassar IUCN (Internationella naturvårdsunionen) järven som en sårbar art.

3. Wasabi (wasabia japonica)

Upptäckte att det rådde viss allmän förvirring om vad wasabi är för någonting. När jag hört allehanda teorier och spekulationer, från havsalg till nöt, kände jag att det är min plikt, i egenskap av naturnörd, att räta ut alla dessa frågetecken!



Wasabi (Wasabia japonica, Cochlearia wasabi eller Eutrema japonica) tillhör familjen Brassicaceae (senaps- och kålväxter) och är släkt med vår svenska pepparrot*. Till skillnad från pepparroten, som lätt blir ett ogräs, är wasabiplantan mycket svårodlad och ömtålig. Wasabins stam kan bli ungefär 15 cm hög och omkring 4 cm tjock, inklusive blad blir plantan upp emot 60 cm hög och bred. Bladen och stjälkarna är extremt ömtåliga och bryts lätt, vilket hämmar eller t o m stoppar plantans tillväxt periodvis. Allt eftersom stammen växer, trillar de understa bladen av (tänker mig som elefantfot och yuccapalm). Sprider sig med frön och stickskott. Wasabin är kräsen vad gäller växtförhållanden och trivs bara i fuktigt klimat i temperaturer mellan 8 - 18 °C. En planta behöver växa från 18 månader och upp emot 3 år innan den är redo att skördas. Växer och odlas främst i Japan och Nya Zealand, den finaste wasabin i rinnande vatten, men går även att odla i jord förutsatt att man har stort tålamod och rikligt med kompost.

_____
* precis som på pepparrot är det stammen och roten av wasabiplantan man använder i matlagning. Se upp för fuskwasabi i butiken, kan vara pepparrot med karamellfärg, tydligen är smakskillnaden inte jättestor, wasabi ska vara starkare, men här ska jag verkligen inte utge mig för att vara någon finsmakare. Färsk pepparrot är inte alls dumt!

Loppis

I lördags tog Orpon och fruktpartyt med mig på loppis där jag samlade på mig allehanda skräp och krimskrams. I bråten bland mjukiströjor och gamla böcker hittade jag en svart skinnportfölj med mässingslås. En oemotståndlig accesoar! Visst skrammel och rummel när man skakade väskan tydde på att den inte var tom! När vi bad en funktionär öppna väskan visade det sig att ingen kunde kombinationen till låset, varför de nästan skänkte bort den gratis.




OMG! Det finns bara 1000 möjliga kombinationer! VAD kan den innehålla? Snöre? Ett testamente? Räkningar? Remsor av tapet och vaxdukshäften? Porr? En liten vacker sten? Med portföljen i ett fast grepp lämnade vi loppisen och satt sedan i fruktpartys kök och provade igenom kombinationerna. Spänningen låg tät i rummet. Hur lång tid skulle det ta? Fanns det öht en rätt kombination? Tänk om låset var trasigt. Tänk om man missade och rattade förbi just det rätta numret. Tänk om tänk om.

Men så flög låset upp med en liten smäll och under några dramatiska sekunder rattade jag in samma siffror på det andra låset och naturligtvis var det samma kombination där! Det var med bävan vi öppnade locket och fann... två dartpilar, ett soft air "secret gun", någons gamla avlagda fotbollsskor och inuti en av dessa en sovande skanky fluffymjukisgrej. Vilken skatt!!




Efter detta spänningsklimax tog vi oss en tur ut till soptunnan där ett nytt hem röjdes för väskans innehåll. Kvar har jag nu en svart skinnportfölj innehållandes endast ett secret gun. Funderar som bäst på vilket tyg jag ska klä om väskans insida med för att piffa upp den och förse den med de lämpliga hemliga fack som sig bör. Återkommer med dokumentering när valet är träffat mellan grön biljardfilt, röd sammet eller brun tartan.

London

Förra veckan var jag i London. Där var det vår. Det var fantastiskt fint, gräs och påskliljor osv. Fick mig att minnas att jag har en blogg som jag borde underhålla, meddelar härmed att det inom kort kommer ny berikande flora. Jag riktigt hör för min inre hörsel hur sidans två läsare jublar av växtintresse och entusiasm. Men ja, det är märkligt och ganska tråkigt hur snabbt semestern faller av en i stora stycken när man kommit hem igen. När tidningshögen och posten under dörren är bortstädade, väskan uppackad och det sista av Londons svarta luft utsnutet är det som om man aldrig varit borta.

Wiimote-tårtan

Till min stora glädje bjöd Dvärgen in mig till den i egna salonger hållna exklusiva premärspelningen av Let's tap. Då jag inte hade en egen wii-mote att ta med svängde jag ihop en kompensation efter förmåga. Så här såg den ut innan språngmarschen till tåget.



Eftersom jag är romantiker och pragmatiker i en omöjlig kombo behöver jag en dylik ursäkt för att producera en tårta som den här. Jag har fortfarande inte hittat dess make. Malmörestaurangen Brogatans tårtslice för 75 kronor står sig slätt, och faktiskt också den smått legendariska chokladkakan på caféet på Skånegatan på Söder i Stockholm. Om invändnigar finnes, så kom med dem bara! Jag är idel öra. För den stackare som ännu inte blivit gifted a grubby tap följer här receptet:


4 ägg
1,5 dl socker <--röres

200 g smör
200 g marabou mörk blockchoklad <-- smältes

2,5 dl vetemjöl
1 msk kakao
1 tsk bakpulver <-- röres

rör samman alltihop
13 min i 225°
frys in, åtminstone över natten.

till dekoration:
250 g mandelmassa (räcker precis ner över kanterna om man använt en 19 cm-form)
marabous blockchoklad och en klick smör (man vill gärna använda anständig sjuttioprocentig choklad, men den fungerar illa att skriva med)

Vår!

Minsann om man inte vaknade härom dagen med en strimma solsken in genom norrfönstret. Aldrig har man ett säkrare vårtecken, snart nog kommer de Riktiga blommorna så man kan fylla i med lite substans här. Sjyssta lökar är i jorden, har väntat med spänning hela vintern på att de ska sticka opp. Ajöss till rödhakesång om natten, fram för strandskaterop ute till havs och stora sjok av dimma om kvällarna! Eller för att - något jag gärna hade behärskat - tala ur skägget: Es ist Unser in die Lufte, bald kommt die Löwen und die Bären

2. Snödroppe (galanthus nivalis)

är den bäst kända arten i snödroppssläktet i familjen amaryllisväxter, blir cirka 15 cm hög, blommar januari till februari i den norra tempererade zonen. Blomman är vit med 6 kronblad. De tre yttre kronbladen är större än de tre inre. Snödroppen är som alla arter i släktet en lökväxt. (wikipedia.org)

Min uttalat dåliga teknik- och datorkarma tog sig tydligen ton. Det tog ett tag innan jag upptäckte att senaste inlägget var uttryckt i en lång spalt av små resväskor och blommor, gulliga nallar osv, sett genom den andra webläsaren. I ett försök att ändra typsnittet från webdings till times försvann sista delen av andra stycket, till min stora förtret eftersom jag ju inte minns vad där stod. Att ytterligare rumphugga denna ännu väsenlösa blogg genom att radera den odugliga posten vore ju som att hälla in flyttgröten genom brevinkastet genom valfri bostadsrätt ute i dockan, eller hm kanske inte, men det kunde jag ju hur som helst inte göra. Nu iaf hjälpligt åtgärdat.

Hur var det med den där ullschnitzeln?

Jag läser om D-vitaminer på nätet och att D-vitaminen från D-vitaminberikad mjölk utvinns från fettet i fårull. Livsmedelsverket: "Fettet exponeras för ultraviolett ljus så att D-vitamin bildas på samma sätt som i huden. Därför har det samma form som det D-vitamin som finns i maten och används i kroppen på samma sätt." Undran: vad anser veganer om fårullsfettvitaminer? Nu är ju förvisso inte mjölk aktuellt, men finns det andra från fårull D-vitaminberikade veganska produkter, eller är dessa att betrakta endast som would be-veganska?

Nå, D-vitamin är alltså, som ovan antytt, det vitamin som bildas av kolesterol i huden när man vistas i solen (enligt hörsägen kan man få till skott sin dagliga dos om man låter sig väl steka 20 minuter på varje sida en solig sommardag, öh naken då). Man kan även utvinna det ur kost såsom fisk, ägg, bladgrönsaker, svamp och div. berikade mejeriprodukter. D är ett fettlösligt vitamin som är bra för skelettillväxten (<3), immunförsvaret, motverkar muskelsvaghet, cancer, depression och dålig datorkarma (?_?).

Elementärt alltså: man ha anledning att misstänka att man under vintermånaderna löper viss risk D-vitaminbrist, och kan tolka sin vinterledsnad som ett symptom av detta! Varande en vän av solsken sitter jag i detta nu med en burk D-vitamin tryckt till min ymniga barm. Hade jag varit poetiskt lagd hade jag skrivit en dikt om solstrålar i pillerform på burk, men som tur är är jag inte det utan snarare lagd åt hållet dryg och nördig gubbhumor, varför jag ritat ett får. Det heiter Cholecalcifårol, den du, vitsig! (om jag hade haft dålig smak hade jag tillagt men den kallas för R2D2).

Rubiks kerub

Jag har redan dött litegrann av pretto-halten i att ha en egen blogg, och fastän den bara hunnit bli några dagar gammal har jag nog redan utvecklat någon form av allergi gentemot den så att jag får kraftiga utslag och exem varje gång jag går in för en uppdatering.
Men till min oförställda förtjusning upptäckte jag att någon varit så omtänksam och på youtube lagt upp ett av favvoklippen från en av min barndoms absoluta favvofilmer. Sålunda har jag härmed glädjen att lotsa eventuella besökare vidare till detta korta klipp av solskensdamm och tussilago.

o-spännande

En gång i tiden drömde jag ofta actionfyllda drömmar om äventyr, o-hjältedåd, maffia och explosioner. Det låter kanske inte speciellt angenämt, men jag tyckte det var ett spännande inslag i en annars ganska trist gymnasievardag. Numera har de trenchcoat- eller kritstreckskostymklädda karaktärerna klingat av och lämnat ett visst tomrum efter sig, men då och då gör de återbesök som värmer mitt hårda kalla hjärta.

1. Vintergäck (Eranthis Hyemalis)

Flerårig ört tillhörande familjen ranukelväxter, vanligt förekommande på stora delar av norra halvklotet. Plantan blir 8-16 cm hög. Blommans bräm blir 3-4 cm i diameter och består av sex gula hylleblad placerade ovanför en krans av gröna stödblad. Innanför de gula hyllebladen finns sex små rörlika kronblad samt 30-40 ståndare. Redan under slutet av våren har arten blommat klart och bildar då istället frukt i form av sex baljkapslar.

(fritt plagierat från wikipedia.org)

Kallas enligt obekräftade uppgifter även vargtand pga sin giftighet: äter du den så DÖR du.

Iakttagen härom dagen på kyrkogården vid Gustav Adolfs torg, Malmö.

T som i Tyfus

Det är dags att skapa lite ordning och reda, skipa rättvisa, skeppa lasten och rädda pandan (medelst pandaporr, helst). Efter att ha lyst med min internetfrånvaro i nätta två-tre år vare nu é och ignorerat div. påhopp - från mildare som att jag alltid är (hmpf skulle vara!) offline till rigorösare 'du finns inte på internet, alltså finns du inte' - tyckte jag att tiden kunde vara mogen för mitt blygsamma återtåg, eventuellt typ.

Jag ämnar hålla temat herbarium, som i samling, främst av växter. Jag gillar växter, liksom tanken på att samla saker. Vilka andra alster, alliterationer och illustrationer som kan tänkas komma att samlas här utöver den ordinarie katalogen ska be att betraktas som ogräs och med överseende. I själva verket är jag en seriös och allvarsam samlare, en blid tänkare som aldrig gjort en fluga förnär och aldrig nedlåter mig att le.