Nu vare dags!

Sagt och gjort.

Få saker får mig på så gott humör som Beverly Hills 90210-introt. Skulle kunna vara McGyver då, eller Luftens Hjältar kanske. Ibland önskar jag nästan att jag kunde bli barn på nytt och återigen finna förströelse och avslappning i TV. Kan med saknad minnas Dr Quinn och tiden när man med spänning följde Skilda Världar och Tre Kronor. För att inte tala om riktigt dimmiga barndomsminnen om Dallas och Lilla huset på Prärien! Solen blänkte i TV-rutan så man knappt kunde se, bilden var kornig och det var varmt och jävligt och man var superlycklig. Frågan är egentligen varför jag slutade titta på TV och utvecklades till en clueless stofil utan koll på någonting väsentligt. Kanske var det datorns intåg i det svenska folkhemmet 1998 som åstadkom en förflyttning från en skärm till en annan. För min del har det visat sig som typ omöjligt att vandra tillbaka, heh, ja förutom våren i Paris då, som till försvinnande stor del spenderades framför M6 Music Hits som med envis upprepning för alltid nötte in en plats i mitt hjärta för Diam's La Boulette.

Igårkväll kom jag för sent på att jag hade det tidiga passet på jobbet, varpå jag kastade mig i säng för att paniksova ett par timmar. Så fort jag lyckats somna ringde det emellertid på dörr. Jag gick ner för att öppna och fann mina grannar stående utanför: en enorm negress med sin olycksbådande pojkvän i släptåg.
- Öh, har du någon mjölk hemma? undrade hon.
Jag förklarade artigt att nej, det hade jag inte (och eh, you've picked a rather late hour to be visiting me, Milford Cubicle).
- Jag tror dig inte! sa hon då.
Nehej. Hon envisades en stund till och sedan fann jag det för gott att stänga dörren och krypa ner i sängen igen. Sov oroligt några timmar, försov mig en aning och var på väg med andan i halsen vid halv fem-tiden. Väl nere på gården insåg jag att jag glömt mina nycklar kvar i lägenheten, sprang uppför trapporna igen bara för att hitta osalig granne i mitt olåsta hem. Vid det laget hade hon hunnit leta igenom mitt kylskåp och mot förmodan faktiskt hittat en liter mellanmjölk. Denna viftade hon nu triumferande med.
- Vad var det jag sa?! Du ljög! Du ljög för mig, du hade mjölk hemma! Det här ska du få för!
Sökte gagnlöst förklara att jag hade bråttom av bara fan till jobbet och att nu fick hon allt gå hem till sig. Detta bekom henne inte, och inte heller hennes pojkvän som fläkte sig i soffan. Jag hade slutligen inget annat val än att lämna dem kvar och gå till jobbet. När jag kom hem i eftermiddags var de inte kvar, tack och lov. Har dock det tidiga passet imorgon också och undrar om jag kommer få sova ostört inatt.

Tada! Dessa har jag bakat åt Min Mamma. Så stor är min kärlek att jag bara ätit upp två av dem, resten väntar ännu orörda i kylen på Den Stora Picknickdagen som infaller imorgon. När citronglasyren var färdigsrörd och spritsad kokade jag årets första nypotatis i redigt med salt och skar upp vitlöksklyftor med rakblad - det enda riktiga sättet - alltmedan paprikan stektes på maxlåga i olivolja, flingsalt och några späda kvistar från min nyplanterade timjan som trivs utmärkt i sin plåtbalja i fönsterkarmen. Det här inlägget är till Orpon istället för äppelskrutt. Nu känner jag att det kan vara nog med aktiviteter för en dag. Natti natt, Baby-Lo.

Flaming iguanas

Ah! Fann en av böckerna om Mad Dog av Erika Lopez i en boklåda för billig penning. Det var ett gött återseende av Tomato, Bark Flammers och hans mustiga terminologi och inte minst författarens geniala illustrationer. Känns som jag skulle kunna citera vilken passage som helst på måfå här, men jag har ett vagt minne av ett tidigare konto där Lopez-citaten regnade tätt. Kan nöja mig med att rekommendera författaren.