Ännu en väska, vaärehär

Den där öronmasken med mjuk lyster lyser fortfarande med sin frånvaro, så hittills har jag suttit inne idag. Annat var det förra veckan. Då stökade jag runt nere i ett bortglömt förråd på en avlägsen adress och fann en gammal dammig och nött kappsäck som jag fyllde med de saker jag hade runt mig för tillfället, vilket råkade vara subversiv propaganda, filosofi, sönderlästa barnböcker, ljus lager och marsipanägg. Åh, det var lycka det. Idag får jag nöja mig med att blogga, meningsfullheten talar till mig. I tungor.

5. Öronmask

För ett par år sedan läste jag en liten notis i tidningen om att man i tyskland låtit en kommité utse tyskans vackraste ord. Tyvärr har jag tappat bort den någonstans bland gasspisarna och ättiksflaskorna och den andra bråten på vinden, men jag minns att det förutom trista hippieord som kärlek och popriktiga som fingertoppskänsla och dylikt var några ganska skojiga som typ ögonblickstjuv och klocktornsurtavla. Som bubblare stod ohrwurm, motsvarande svenskans öronmask men som i Sverige dessvärre inte blivit ett vedertaget begrepp (ännu). En öronmask är en melodislinga man inte lyckas få ur huvet. Googlar man finner man att både bloggare, reklamare och psykologer fascineras av fenomenet och ivrigt luskar i det och söker efter ett sätt att ha ihjäl de arma djuren (utom reklamarna som snarare förfinar sina metoder att plantera dem i folks stackars öron). Min gode vän Stina är så elit att hon fann botemedlet för åratal sedan, nämligen att man trallar dit ett slut på melodin och därpå sätter punkt. Själv önskar jag mest av allt att öronmask inte alls var en kognotiv klåda utan faktiskt en liten medicinskt framavlad symbiotisk silkeslarv man kunde stoppa in i örat för att klappa om ens ömma trumhinnor när snålblåsten har blåst för mycket och för hårt. Som en babbelfisk med en medicinlåda och cognacskagge om halsen. Eller så har jag ont i öronen för att jag inte lyckats stänga av Red Rats Shelly-Ann sedan orponet skickade den för två veckor sedan. Ja, så kan det också vara. Men kanske klagar grannarna snart.

4. Järv (Gulo gulo)

Att reda ut var gränsen går mellan djuren och människorna är i princip lika förvirrande som att dra en gräns mellan flora och fauna. För ett tag sedan var jag i en antikaffär där jag fyndade en fantastiskt fin skolplansch på en järv. Sedan dess har allting bara blivit bättre.



fordom även kallad fjällfräs, vilket är en långsökt nedstigning från tyskans Vielfraß, vilket betyder mångätare och är precis vad järven är en. På sommaren äter den små träd (skott), ägg och gnagare, men på vintern kan den, tack vare sin förmåga att springa ovanpå snön (ja ja, som Legolas), komma ikapp och fälla stora, pulsande byten som renar och älgar. Järven är ett mårddjur som blir 70-90 cm långt plus en kort svans och väger mellan 9 och 17 kg. Cirkumpolär utbredning på norra halvklotet, dess status räknas som starkt hotad i Sverige där man uppskattar att det lever 400-500 exemplar. Överhuvudtaget klassar IUCN (Internationella naturvårdsunionen) järven som en sårbar art.