Svd 5 september

King rat

Det var längesedan Modest Mouse pockade på min uppmärksamhet, men här är de nu alltså med en ny fantastiskt fin musikvideo där Isaac Brock tagit steget från skäggig sjöman till vårtig val, som med cigarren i mungipan kryssar fram över havet med sitt plåtskepp. Sådant animerat jag gillar mao. Och till och med lite moralkakor och politiska budskap, som en bonus, för att inte tala om fiskpinne/pepparkaksgubbe/fabriken i slutet. Jättefint!

Transfer

Det enklaste sättet att ta sig till London från Sverige är som bekant att flyga. Varje gång jag ger mig på detta företag blir jag ännu lite mer motiverad att kvalificera mig till ett bättre betalt jobb (där man hoppeligen också slipper rasistisk pöbel, balloonfajitah) eftersom lågprisbolagen jag flyger med nästan alltid är försenade. Det brukar inte vara så värst lång tids försening, tack och lov, men ändå brukar det vara tillräckligt för att man ska missa det sista praktiska tåget från flygplatsen. För att inte tala om all förbaskad reklam, lotterier, betal-varma-mackor och skit som strömmar mot en från alla håll på billighetsflyg. Ergo, när jag blir stor skall jag bli rik och då skall jag köpa dyra flygbiljetter när jag reser.

För övrigt, när jag skulle åka hem blev jag lide nervös ett tag att jag inte skulle lyckas ta mig till flygplatsen i tid, för det var ett sånt fruktansvärt oväder att regnet som smattrade mot plåttaket överröstade både biljettförsäljare, högtalarutrop och iPod på maxvolym, och stora sjöar av vatten forsade in på perrongen. Blixtar blixtrade som på tecknad film. På perrongen stod ett tåg och bara stod. Det stod där längre och längre och tillslut gick passagerarna av och informationsteveapparaterna talade om att tåget var inställt pga "rain fault". Det var då jag började känna mig orolig och tänkte att kan Skånetrafiken kollapsa för lite väder, så varför skulle inte National Express? Sen laddade skärmen om och felet var ändrat till "train fault", Lol, och naturligtvis kunde National Express och jag kom i tid till mitt flyg no prob. Och lagom till jag kommit hem har det brittiska ovädret också hunnit hit, verkar det. Ikväll befann jag mig nere på Limhamnsfältets högsta kulle just som en blixt klöv himlen med en skräll som inte bara lyste i vitt utan även i blått och rött. Jag visste inte att de kom i färg också. Det var cool.

Tata. Nyligen hemkommen från ännu ett turistbesök i London. Den här gången tittade jag faktiskt på St Paul's cathedral, om än bara från bussfönstret (beviset syns ovan, kupolen till höger). Jaja, maffigt, visst. Somliga säger att jag är en mycket mycket dålig turist. Javisst! Nästan lika dålig turist som öh dålig frekvent bloggare. :C :C :C

Pias Långtidsbröd

Idag har jag träffat Tuttan. Det var mkt längesen. Hon bjöd på Pias bröd, och gav mig receptet! för det kände jag att jag behövde. Det var så enkelt och väldigt väldigt gott. Här äre, receptet:

13 dl mjöl
7 dl vatten
1 pkt jäst
1 msk salt

- rör ihop
- låt jäsa 1 h
- rör mer
- jäs 1 h till
- stjälp upp i form med hög kant

ugn 225° ca 10 min för skorpan
därpå 175° hur länge som helst typ, minst en timme

Det var när hon kommit hit som hon förklarade att det är ett långtidsbröd. Tiden i ugnen var ganska svårdefinierad, man kan gå på långpromenad, eller teater, sa hon. Låter mkt bra, tycker jag. Nu ska jag äntligen skaffa en ugn.

Nu vare dags!

Sagt och gjort.

Få saker får mig på så gott humör som Beverly Hills 90210-introt. Skulle kunna vara McGyver då, eller Luftens Hjältar kanske. Ibland önskar jag nästan att jag kunde bli barn på nytt och återigen finna förströelse och avslappning i TV. Kan med saknad minnas Dr Quinn och tiden när man med spänning följde Skilda Världar och Tre Kronor. För att inte tala om riktigt dimmiga barndomsminnen om Dallas och Lilla huset på Prärien! Solen blänkte i TV-rutan så man knappt kunde se, bilden var kornig och det var varmt och jävligt och man var superlycklig. Frågan är egentligen varför jag slutade titta på TV och utvecklades till en clueless stofil utan koll på någonting väsentligt. Kanske var det datorns intåg i det svenska folkhemmet 1998 som åstadkom en förflyttning från en skärm till en annan. För min del har det visat sig som typ omöjligt att vandra tillbaka, heh, ja förutom våren i Paris då, som till försvinnande stor del spenderades framför M6 Music Hits som med envis upprepning för alltid nötte in en plats i mitt hjärta för Diam's La Boulette.

Igårkväll kom jag för sent på att jag hade det tidiga passet på jobbet, varpå jag kastade mig i säng för att paniksova ett par timmar. Så fort jag lyckats somna ringde det emellertid på dörr. Jag gick ner för att öppna och fann mina grannar stående utanför: en enorm negress med sin olycksbådande pojkvän i släptåg.
- Öh, har du någon mjölk hemma? undrade hon.
Jag förklarade artigt att nej, det hade jag inte (och eh, you've picked a rather late hour to be visiting me, Milford Cubicle).
- Jag tror dig inte! sa hon då.
Nehej. Hon envisades en stund till och sedan fann jag det för gott att stänga dörren och krypa ner i sängen igen. Sov oroligt några timmar, försov mig en aning och var på väg med andan i halsen vid halv fem-tiden. Väl nere på gården insåg jag att jag glömt mina nycklar kvar i lägenheten, sprang uppför trapporna igen bara för att hitta osalig granne i mitt olåsta hem. Vid det laget hade hon hunnit leta igenom mitt kylskåp och mot förmodan faktiskt hittat en liter mellanmjölk. Denna viftade hon nu triumferande med.
- Vad var det jag sa?! Du ljög! Du ljög för mig, du hade mjölk hemma! Det här ska du få för!
Sökte gagnlöst förklara att jag hade bråttom av bara fan till jobbet och att nu fick hon allt gå hem till sig. Detta bekom henne inte, och inte heller hennes pojkvän som fläkte sig i soffan. Jag hade slutligen inget annat val än att lämna dem kvar och gå till jobbet. När jag kom hem i eftermiddags var de inte kvar, tack och lov. Har dock det tidiga passet imorgon också och undrar om jag kommer få sova ostört inatt.