5. Öronmask

För ett par år sedan läste jag en liten notis i tidningen om att man i tyskland låtit en kommité utse tyskans vackraste ord. Tyvärr har jag tappat bort den någonstans bland gasspisarna och ättiksflaskorna och den andra bråten på vinden, men jag minns att det förutom trista hippieord som kärlek och popriktiga som fingertoppskänsla och dylikt var några ganska skojiga som typ ögonblickstjuv och klocktornsurtavla. Som bubblare stod ohrwurm, motsvarande svenskans öronmask men som i Sverige dessvärre inte blivit ett vedertaget begrepp (ännu). En öronmask är en melodislinga man inte lyckas få ur huvet. Googlar man finner man att både bloggare, reklamare och psykologer fascineras av fenomenet och ivrigt luskar i det och söker efter ett sätt att ha ihjäl de arma djuren (utom reklamarna som snarare förfinar sina metoder att plantera dem i folks stackars öron). Min gode vän Stina är så elit att hon fann botemedlet för åratal sedan, nämligen att man trallar dit ett slut på melodin och därpå sätter punkt. Själv önskar jag mest av allt att öronmask inte alls var en kognotiv klåda utan faktiskt en liten medicinskt framavlad symbiotisk silkeslarv man kunde stoppa in i örat för att klappa om ens ömma trumhinnor när snålblåsten har blåst för mycket och för hårt. Som en babbelfisk med en medicinlåda och cognacskagge om halsen. Eller så har jag ont i öronen för att jag inte lyckats stänga av Red Rats Shelly-Ann sedan orponet skickade den för två veckor sedan. Ja, så kan det också vara. Men kanske klagar grannarna snart.