Nu vare dags!

Sagt och gjort.

Få saker får mig på så gott humör som Beverly Hills 90210-introt. Skulle kunna vara McGyver då, eller Luftens Hjältar kanske. Ibland önskar jag nästan att jag kunde bli barn på nytt och återigen finna förströelse och avslappning i TV. Kan med saknad minnas Dr Quinn och tiden när man med spänning följde Skilda Världar och Tre Kronor. För att inte tala om riktigt dimmiga barndomsminnen om Dallas och Lilla huset på Prärien! Solen blänkte i TV-rutan så man knappt kunde se, bilden var kornig och det var varmt och jävligt och man var superlycklig. Frågan är egentligen varför jag slutade titta på TV och utvecklades till en clueless stofil utan koll på någonting väsentligt. Kanske var det datorns intåg i det svenska folkhemmet 1998 som åstadkom en förflyttning från en skärm till en annan. För min del har det visat sig som typ omöjligt att vandra tillbaka, heh, ja förutom våren i Paris då, som till försvinnande stor del spenderades framför M6 Music Hits som med envis upprepning för alltid nötte in en plats i mitt hjärta för Diam's La Boulette.